Platsen fick sitt namn på 1800-talet då många forskningsexpeditioner valde platsen som basläger. Experiment och undersökning av sjön och den intilliggande Villovägaskogen har alltid intresserat många lärda och nyfikna upptäcktsresande, men att vistas här var absolut inte utan faror. Både skogen och sjön svalde många offer som inte var på sin vakt. Hurusom verkade som att baslägerplatsen alltid var fredad från olyckor och anfall, något som intresserade upptäcktsresande och doktor i magisk arkeologi, Hans Gilwell. Han undersökte platsen noga och insåg att magin från sjön och skogen inte flödade där pga. att någon eller några satt upp en skyddsring av stenar med fornnordiska runor inristade. Det visade sig efter vidare studier av runorna, att platsen var helig och använts för att fira sommarsolståndet, med festligheter, magiska riter och offer till gudarna, men varför stenarna hindrade flödet av magin var något som han inte förstod. 

​

Gilwell blev så besluten att knäcka hemligheten kring stenarna att han blev kvar i många år. Han förstod ganska snart att det behövdes en mer permanent lösning för boende på platsen, och byggde då den enda större byggnaden som än idag finns på området. Han bjöd in flera av sina närmaste vänner och andra intellektuella jämlikar för att bistå honom i sitt arbete. Efter många års hårt arbete stod den till slut klar, boken som hade svaren på hemligheterna. Men när sen Hans äntligen skulle lämna området för att berätta för resten av samhället om sina upptäckter, och då han kom utanför skyddsbarriären med stenar, gick hela han arbete upp i rök! Det som har tagit honom och han kollegor 40 år att skriva, vittrade plötsligt sönder framför deras ögon! Hans och hans följe skyndade sig genast tillbaka till huset, men flera av dom blev offer för skogens fasor, det var som att skogen ville straffa dom för vad dom försökte göra, avslöja för resten av världen vad som finns på platsen.

​

Hans, förfasad över det han varit med om, vägrade lämna cirkeln av Skyddstenar och sitt hus. Åren gick, och efter att ha räddat sin 333:e person från att gå ett hemskt öde till mötes, bestämde han sig för att nåt måste göras. Han byggde ut och öppnade ett värdshus, började ha föreläsningar kring eldstaden om hur man skulle röra sig på området för att ha bäst chans att överleva, men det fanns aldrig några garantier. Hans Gilwells värdshus och det närliggande området, blev sedermera kallat just Gilwell, och det var väl inte mer än rätt, karln hade ju ägnat hela sitt liv åt att utforska och sedermera skydda andra från farorna som lurade kring sjön och inte minst skogen.  

 

Idag har det lugnat ner sig betydligt kring Gilwell. Efter samtal med akademin beslutades det att anordna en säker väg mellan skolan och området, och man ska nu kunna färdas någorlunda säker mellan platserna, men väljer man att avvika är det på egen risk, det sägs att varulvarna som man hör yla om natten inte är det största hotet.

​

Värdshuset, som är en central del på området, är den naturliga samlingsplatsen för alla som kommer till Gilwell. Där kan man får höra det senaste skvallret från akademin, hyra sig ett rum för natten eller varför inte smaka på läckerheterna som köket bjuder på!

​

På senare tid har även rädslan för sjön avtagit avsevärt. Trots legenden om odjuret som gett sjön sitt namn och som slukar de som vågar ut på för djupt vatten, så har ett par orädda startat  en verksamhet som tar dig snabbt och lätt mellan Gilwell och akademin via båt, men de hyr även ut kanoter för eget bruk.